Fre. 28 Okt 16

Hallåhallå!
Jag kämpar för fullt med att få ordning med livet. Vilket är så mycket lättare sagt än gjort. Jag motionerar var dag för att försöka få bort extra kilona som följde med mig hem från Australien. Dessvärre blev jag lite för exalterad över att jag klarar av att springa och inte absolut avskyr det längre, så nu värker mitt vänstra knä. Lite taggad över mitt livs första träningsskada dock, wie! Gick till optikern som berättade att min syn försämrats drastiskt och sen gick jag till frisören som sa att hon inte kunde göra något med mitt hår förrän det blivit friskt och starkt igen. Fick ett schampo som jag ska använda en gång i veckan. Så det ska nog bli bra och sen kommer jag få nya linser så att jag kan se ordentligt också. Hade behövt gå till en hudläkare också och fått ordning på min acne. Tvättar ansiktet med olja och smörjer in med 3 olika krämer 2 ggr/dagen och en mask 2 ggr/veckan för tillfället.Har köpt nytt lite dyrare smink (som dessutom är helt fritt från djurtestning!) som kanske är bättre för hyn.  Ska hålla ut lite till och se om det bli bättre innan jag söker hjälp. Dricker 2 liter vatten om dagen också. Det ska ju tydligen hjälpa mot allt. Och så jobbar jag varje chans jag får såklart. Så försöker gör jag. Goddammit. 
 
Vardagligt | | Kommentera |

I just realized I’ve survived everything I’ve ever encountered in life. I have a 100% survival rate. I’m fucking nailing it.

Hej min kära underbara blogg. Jag saknar dig ibland. Jag har försökt skriva inlägg flera gånger nu. Men jag har absolut inget att säga. Jag kan inte förstå hur jag kunde ha något att säga varje dag förr. Bläddrade igenom bloggen lite och insåg att 1. Jag kan vara ganska rolig ibland (tycker jag själv i alla fall). Och 2. Jag har varit en riktig bitter liten människa ibland. Eller, ibland och ibland. 85% av bloggen består av inlägg som stinker bitterhet, dålig attityd och en gnutta ironi. Jag är glad att jag varit ärlig och levt ut rollen som en förvirrad och arg tonåring i alla fall. Nu är jag klar med det. Nu vill jag vara glad. Och jag är inte deppig längre för att jag inte har något liv och för att jag inte har någon aning om vad jag ska göra med min framtid. Jag tycker snarare det är lite nice. Jag har inget liv, jag har noll att förlora och vad som helst kan hända. "I am the sea and nobody owns me", som den vise Pippi Långstrump en gång sade. Jag ser jäääättemycket framemot att jobba röven av mig och resa med Matilda igen. 
 
Nu vet inte jag vad jag ska säga längre. Imorgon ska jag följa med när Matilda änteligen tar av sitt gips och sen ska jag jobba. Dolla, dolla bill ya'll!
Alltså. Vart fan håller min häl hus?
Vardagligt | | Kommentera |

snap

Jag gick nästan ut och gick idag. Nästan.
Upp